som ja sa till sofie idag i plugget. this is hell MEN det är en fråga om inställning. "kaaan vi fixat? klart vi kan!" som bob the builder skulle sagt :):)
njut din sista månad nu min vackra <3<3<3
tisdag 16 november 2010
snart, snart...
så himla pain me råplugg 24-7 men såååå himla mkt att se fram emot. ynka fyra prov kvar nästa vecka sen är jag friii som en fåågel och ska bara sätta mig och invänta den ena braiga dagen efter den andra. let the get in to the christmas spirit! :D
som ja sa till sofie idag i plugget. this is hell MEN det är en fråga om inställning. "kaaan vi fixat? klart vi kan!" som bob the builder skulle sagt :):)
njut din sista månad nu min vackra <3<3<3
som ja sa till sofie idag i plugget. this is hell MEN det är en fråga om inställning. "kaaan vi fixat? klart vi kan!" som bob the builder skulle sagt :):)
njut din sista månad nu min vackra <3<3<3
lördag 13 november 2010
Ännu en dag... i paradiset?
Jag är 22år(!)...
Jag började som "butiksbiträde" på en av uppsalas största Icabutiker när jag var blott 17år. Det är nästan fem år av mitt liv som jag har spenderat i branchen. Vissa skulle säkert kalla mig rutinerad.
Enligt mina chefer är det vid stor vikt att jag som medarbetare på Ica känner stolthet i mina arbetsuppgifter.(Konstpaus) Föreställ er. Smaka lite på den där meningen samtidigt som ni läser följande berättelse, en helt vanlig lördag på just en av Uppsalas största Icabutiker..
Som så många gånger förut tjuter kärringvolvons däck då jag som vanligt sen, slirar mig igenom de fyra rondellerna jag har på väg till mitt jobb. (Bunkern som jag brukar kalla den.) Jag drar mitt kort, den gröna lampan lyser, jag öppnar porten och dagen är igång.
Jag förundras när jag byter om över hur byxorna kan vara mer obekväma än vad dom var i söndags och över hur fantastiskt få gånger under de senaste åren som den röda skjortan har fått se insidan på en tvättmaskin. Min första timme på schemat är gul. Gult på morgonen är synonymt med tristess. Gult på Ica Kvantum är lika med Infopass.
Jag är på bra humör, det är bra människor som jobbar idag. Infopasset går förvånandsvärt fort och jag spanar tjuvar som jag var född till uppgiften. (Det ingår numera i våra arbetsuppgifter att aktivt spana efter tjuvar. Tjuvar har blivit lite av ett huvudbry för ledningen på kvantum. Tydligen är livet som tjuv väldigt lätt på oss här på Ica! Kunden har ju alltid rätt! Eller...?)
Dagen flyter på mer när köerna framåt lunch ringlar sig långa sitter jag bara o väntar på den första otrevliga kommentaren. Det tycks kanske logiskt men ju mer folk som cirkulerar i butiken desto sämre blir humöret hos fler och fler av dessa kunder.
Det suckas och stönas. Barn skriker och bacillerna flyger fritt då Ove 82 nyser sig i handen som sen fiskar upp en av 46 tusingar han har i ett brunt kuvert innanför vinterjackan som va ny 1965.
Jag förundras över hur min arbetsplats knnyter ihop hela befolkningen. ALLA kommer till mig. Ung som gammal. Frisk som sjuk. Man som kvinna. Svensk som utländsk. Snygg som ful. Trevlig som skitotrevlig. Fattig som rik. Vem som är fattig och vem som är rik syns extra tydligt just idag. Det är lördag.. Dom rika köper oxfilé och firar att det är lördag med att köpa ett och ett halvt kilo lösgodis för mer än 100kr (!) medan dom inte riktigt lika täta köper köttfärsen från irland som vi har på extrapris just idag.. På ett sätt tycker jag ju synd om dom som inte har råd att köpa allt dom vill men trots detta blir det som om djävulen hoppar i mig då det för tredje gången denna dag kommer en kvinna med utländskt ursprung som kastar upp varorna på bandet. (ALLT inlindat i 10fryspåsar styck.) och räcker fram kupong efter kupong där hon propsar på att få rabatt på rabatt på rabatt. Jag påpekar vänligt men bestämt att "men du har ju inte köpt ketchup, du har ju köpt krossade tomater" men det verkar inte gå fram och det eviga gestikulerandet börjar. När hon inser att hon inte kommer få 2kr rabatt på dom krossade tomaterna som ord pris kostar 6kr kastar hon paketet i famnen på mig och stöter fram ett "DÅ JAG INTE SKA HA!"
Suck...
Tro nu inte att jag riktar min Icamässiga vrede till bara hitflyttade själar. Nej o nej. Den inhemska rasen är nästan värst. Speciellt gubbar. Gubbar som muttrar och himlar med ögonen. Gubbar som blir högröda i ansiktet när jag förgäves försöker instruera om att man "MÅSTE LÅTA KORTET SITTA KVAR I BETALTERMINALEN TILLS KÖPET ÄR GENOMFÖRT". Är det så mkt att begöra? Att läsa instruktionerna på skärmen? Suck. Ja ibland är det väl det men ibland blir man less.
När jag för 511gången denna lördag får höra "Men Hoppsan Kerstin Nu Glömde Jag Ju Att Lämna Fram Dom Här 700 Kupongerna Ja Hade Med Mig, Hohoho Hahaha", ja då vill jag ju bara skjuta antingen kunden eller mej... Det är inte hans fel, han vet ju inte att hälften av Icas kunder just har haft samma problem och att jag med god min (det är så man hanterar saker på Ica) sagt "Ja men hoppsan hoppsan det va ju tokelitokigt, langa hit dom där rackarna så fixar vi det i efterhand ska du se!". Det är nog det som skulle kunna driva en icaanställd till vansinne, repetitionen. "Jag glömde ta en påse, jag tar en här det går väl bra va?" eller "Neeej ooooooj nu glömde ja ju dra mitt Icakort på den här Jappen som kostade fem kronor, det måste du kunna hjälpa mej me va?" eller "Det här är ägg, dom är ganska ömtåliga så ja vill gärna att du ställer dom lite åt sidan". The list goes on and on and on och jag funderar stilla över mitt liv medans ljudnivån i butiken sakta når sitt max och jag fasar inför julen.
Och precis innan mitt pass har lidit mot sitt slut kommer så nådastöten, den där som känns i själen och får en att fundera, inte bara en "han-har-lite-otur-när-han-tänker-kund" det skakar jag av mig och behandlar med mitt ytliga kundenharalltidrätt- "Ica jag".
Jag hälsar på nästa kund och någonstans långt bak plingar en klocka. Jag känner/har känt denna människa. Vi hälsar artigt med dom vanliga fraserna, efter tre sekunder slår det mig och jag får en knut i magen. Det är Katarina som står framför mig. Katatrina som började på Ica sommaren 2007, som började samtidigt som mig. Katatrina som slutade efter den första sommaren. Och där sitter jag. Fem år har gått, tusen och åter tusen kunder har passerat. Vissa dagar älskar jag mitt jobb men många dagar räknar jag minuter till hemgång. Att se nån som påminner mig om hur många år jag suttit bakom denna kassa ger mig en klump i magen.
Jag som hade allt så jäkla planerat. Student, jobb, resa, flytta, plugga, BLI VUXEN!Jag som för allt i världen inte skulle bli fast... Fast på Ica.
Min underbara vän. Om du skulle hitta mig rödklädd bakom en kassa om ett år. Please save me, I don´t belong there...
Räknar dagarna tills Du är hemma igen.
Love Malin
Jag började som "butiksbiträde" på en av uppsalas största Icabutiker när jag var blott 17år. Det är nästan fem år av mitt liv som jag har spenderat i branchen. Vissa skulle säkert kalla mig rutinerad.
Enligt mina chefer är det vid stor vikt att jag som medarbetare på Ica känner stolthet i mina arbetsuppgifter.(Konstpaus) Föreställ er. Smaka lite på den där meningen samtidigt som ni läser följande berättelse, en helt vanlig lördag på just en av Uppsalas största Icabutiker..
Som så många gånger förut tjuter kärringvolvons däck då jag som vanligt sen, slirar mig igenom de fyra rondellerna jag har på väg till mitt jobb. (Bunkern som jag brukar kalla den.) Jag drar mitt kort, den gröna lampan lyser, jag öppnar porten och dagen är igång.
Jag förundras när jag byter om över hur byxorna kan vara mer obekväma än vad dom var i söndags och över hur fantastiskt få gånger under de senaste åren som den röda skjortan har fått se insidan på en tvättmaskin. Min första timme på schemat är gul. Gult på morgonen är synonymt med tristess. Gult på Ica Kvantum är lika med Infopass.
Jag är på bra humör, det är bra människor som jobbar idag. Infopasset går förvånandsvärt fort och jag spanar tjuvar som jag var född till uppgiften. (Det ingår numera i våra arbetsuppgifter att aktivt spana efter tjuvar. Tjuvar har blivit lite av ett huvudbry för ledningen på kvantum. Tydligen är livet som tjuv väldigt lätt på oss här på Ica! Kunden har ju alltid rätt! Eller...?)
Dagen flyter på mer när köerna framåt lunch ringlar sig långa sitter jag bara o väntar på den första otrevliga kommentaren. Det tycks kanske logiskt men ju mer folk som cirkulerar i butiken desto sämre blir humöret hos fler och fler av dessa kunder.
Det suckas och stönas. Barn skriker och bacillerna flyger fritt då Ove 82 nyser sig i handen som sen fiskar upp en av 46 tusingar han har i ett brunt kuvert innanför vinterjackan som va ny 1965.
Jag förundras över hur min arbetsplats knnyter ihop hela befolkningen. ALLA kommer till mig. Ung som gammal. Frisk som sjuk. Man som kvinna. Svensk som utländsk. Snygg som ful. Trevlig som skitotrevlig. Fattig som rik. Vem som är fattig och vem som är rik syns extra tydligt just idag. Det är lördag.. Dom rika köper oxfilé och firar att det är lördag med att köpa ett och ett halvt kilo lösgodis för mer än 100kr (!) medan dom inte riktigt lika täta köper köttfärsen från irland som vi har på extrapris just idag.. På ett sätt tycker jag ju synd om dom som inte har råd att köpa allt dom vill men trots detta blir det som om djävulen hoppar i mig då det för tredje gången denna dag kommer en kvinna med utländskt ursprung som kastar upp varorna på bandet. (ALLT inlindat i 10fryspåsar styck.) och räcker fram kupong efter kupong där hon propsar på att få rabatt på rabatt på rabatt. Jag påpekar vänligt men bestämt att "men du har ju inte köpt ketchup, du har ju köpt krossade tomater" men det verkar inte gå fram och det eviga gestikulerandet börjar. När hon inser att hon inte kommer få 2kr rabatt på dom krossade tomaterna som ord pris kostar 6kr kastar hon paketet i famnen på mig och stöter fram ett "DÅ JAG INTE SKA HA!"
Suck...
Tro nu inte att jag riktar min Icamässiga vrede till bara hitflyttade själar. Nej o nej. Den inhemska rasen är nästan värst. Speciellt gubbar. Gubbar som muttrar och himlar med ögonen. Gubbar som blir högröda i ansiktet när jag förgäves försöker instruera om att man "MÅSTE LÅTA KORTET SITTA KVAR I BETALTERMINALEN TILLS KÖPET ÄR GENOMFÖRT". Är det så mkt att begöra? Att läsa instruktionerna på skärmen? Suck. Ja ibland är det väl det men ibland blir man less.
När jag för 511gången denna lördag får höra "Men Hoppsan Kerstin Nu Glömde Jag Ju Att Lämna Fram Dom Här 700 Kupongerna Ja Hade Med Mig, Hohoho Hahaha", ja då vill jag ju bara skjuta antingen kunden eller mej... Det är inte hans fel, han vet ju inte att hälften av Icas kunder just har haft samma problem och att jag med god min (det är så man hanterar saker på Ica) sagt "Ja men hoppsan hoppsan det va ju tokelitokigt, langa hit dom där rackarna så fixar vi det i efterhand ska du se!". Det är nog det som skulle kunna driva en icaanställd till vansinne, repetitionen. "Jag glömde ta en påse, jag tar en här det går väl bra va?" eller "Neeej ooooooj nu glömde ja ju dra mitt Icakort på den här Jappen som kostade fem kronor, det måste du kunna hjälpa mej me va?" eller "Det här är ägg, dom är ganska ömtåliga så ja vill gärna att du ställer dom lite åt sidan". The list goes on and on and on och jag funderar stilla över mitt liv medans ljudnivån i butiken sakta når sitt max och jag fasar inför julen.
Och precis innan mitt pass har lidit mot sitt slut kommer så nådastöten, den där som känns i själen och får en att fundera, inte bara en "han-har-lite-otur-när-han-tänker-kund" det skakar jag av mig och behandlar med mitt ytliga kundenharalltidrätt- "Ica jag".
Jag hälsar på nästa kund och någonstans långt bak plingar en klocka. Jag känner/har känt denna människa. Vi hälsar artigt med dom vanliga fraserna, efter tre sekunder slår det mig och jag får en knut i magen. Det är Katarina som står framför mig. Katatrina som började på Ica sommaren 2007, som började samtidigt som mig. Katatrina som slutade efter den första sommaren. Och där sitter jag. Fem år har gått, tusen och åter tusen kunder har passerat. Vissa dagar älskar jag mitt jobb men många dagar räknar jag minuter till hemgång. Att se nån som påminner mig om hur många år jag suttit bakom denna kassa ger mig en klump i magen.
Jag som hade allt så jäkla planerat. Student, jobb, resa, flytta, plugga, BLI VUXEN!Jag som för allt i världen inte skulle bli fast... Fast på Ica.
Min underbara vän. Om du skulle hitta mig rödklädd bakom en kassa om ett år. Please save me, I don´t belong there...
Räknar dagarna tills Du är hemma igen.
Love Malin
torsdag 30 september 2010
Motivationsbrist..
Jag är så less. Less på komvux och allt vad det innebär. Less på uppsala och less på mig själv som borde tagit mej ut på mya äventyr långt tidigare.
För en vecka sen skickade jag in mina önskemål på studera.nu. Vet in om du tänkt plugga men om jag kommer in på nån utbildning i en annan stad så tar jag dig med i flyttlasset... bara så du vet.
Jag drömmer så konstigt nu för tiden. Vet inte om det är stress eller bara att jag kommer ihåg mer av det jag drömmer. Jag vaknar i princip varje natt av min egen röst i ful konversation med någon. Det skumma är att jag då oftast viskar. För att inte väcka.. mig själv??
I morse vaknade jag helt svettig. Jag hade blivit påtvingad att ta hem och ta hand om en orm under helgen av min puckade biologilärare. Ormen som hade två huvuden, lite sådär sandfärgad och såklart giftig skule lämnas tillbaka i samma skick som den hämtades på komvux.
Jag fick hem den i en påse så mission nr 1 var att få över den till en genomskinlig plastlåda med lock. Jag klarade det. Den tvåhövdade var instängd. Sen hände något. Plötsligt var ormen ute. Min mor hade tydligen kollat på något sorts animal rescue program och förklarade att jag skulle bli tvungen att hålla den hårt bakom huvudet och att den inte skulle se mig om jag kom bakifrån med handen. Suck!
Jag klämde fast ormen med en bricka. Sen vågade jag inte längre så jag lät den krypa med huvudena genom ett hål i en annan plastbricka. (Heeeelt logiskt att vi hade en sån hemma.) Så lät jag den ligga på köksbänken av ala ställen. Efter ett tag började läget bli kritiskt. Det ena huvudet skrumpnade ihop och blev svart. Antaagligen hade det inte fått tillräckligt med blodtillförsel..
Jag sörjde lite samtidigt som att jag var lite fascinerad. Detta betydde ju att jag antagligen skulle få betela för ormen till komvux. Dom jävlarna... Inte så skoj. Sen slog det mig att om jag ändå skulle få betala då kunde jag ju ta livet av och på så sätt bli av med den äckliga, farliga ormen. Sagt och gjort. Jag tog en stekpanna o bankade till!
Nu kommer ju följdfrågan. Ska en person som drömmer sånna här drömmar verklien söka till veterinärutbildningen.......?
Hur som helst så saknar jag dej massor. Kom hem på en lite visit i helgen vetja! Vi kan sitta o dricka varm choklad i den frostiga morgonsolen. Jag vet ju att du saknar kylan liiite :)
PUSS hjärtat!
För en vecka sen skickade jag in mina önskemål på studera.nu. Vet in om du tänkt plugga men om jag kommer in på nån utbildning i en annan stad så tar jag dig med i flyttlasset... bara så du vet.
Jag drömmer så konstigt nu för tiden. Vet inte om det är stress eller bara att jag kommer ihåg mer av det jag drömmer. Jag vaknar i princip varje natt av min egen röst i ful konversation med någon. Det skumma är att jag då oftast viskar. För att inte väcka.. mig själv??
I morse vaknade jag helt svettig. Jag hade blivit påtvingad att ta hem och ta hand om en orm under helgen av min puckade biologilärare. Ormen som hade två huvuden, lite sådär sandfärgad och såklart giftig skule lämnas tillbaka i samma skick som den hämtades på komvux.
Jag fick hem den i en påse så mission nr 1 var att få över den till en genomskinlig plastlåda med lock. Jag klarade det. Den tvåhövdade var instängd. Sen hände något. Plötsligt var ormen ute. Min mor hade tydligen kollat på något sorts animal rescue program och förklarade att jag skulle bli tvungen att hålla den hårt bakom huvudet och att den inte skulle se mig om jag kom bakifrån med handen. Suck!
Jag klämde fast ormen med en bricka. Sen vågade jag inte längre så jag lät den krypa med huvudena genom ett hål i en annan plastbricka. (Heeeelt logiskt att vi hade en sån hemma.) Så lät jag den ligga på köksbänken av ala ställen. Efter ett tag började läget bli kritiskt. Det ena huvudet skrumpnade ihop och blev svart. Antaagligen hade det inte fått tillräckligt med blodtillförsel..
Jag sörjde lite samtidigt som att jag var lite fascinerad. Detta betydde ju att jag antagligen skulle få betela för ormen till komvux. Dom jävlarna... Inte så skoj. Sen slog det mig att om jag ändå skulle få betala då kunde jag ju ta livet av och på så sätt bli av med den äckliga, farliga ormen. Sagt och gjort. Jag tog en stekpanna o bankade till!
Nu kommer ju följdfrågan. Ska en person som drömmer sånna här drömmar verklien söka till veterinärutbildningen.......?
Hur som helst så saknar jag dej massor. Kom hem på en lite visit i helgen vetja! Vi kan sitta o dricka varm choklad i den frostiga morgonsolen. Jag vet ju att du saknar kylan liiite :)
PUSS hjärtat!
fredag 17 september 2010
Fjortis...?
Kände att det kanske kunde vara dags nu. Dags att find out was all the fuss about.
Jag hyrde Twilight filmerna...
Är ju verklige inte något fan av vare sig vampyrer, science fiction eller robert pattison. As a matter of fact ser jag inte alls vad alla verkar se i honom. Snygg??? Tack men jag avstår.
Jag drog första filmen en kväll som substitut för att plugga. (Himla bra grej det där. Man intalar sig at man verkligen måste se filmen och då får pluggandet stå tillbaka, helt sonika.)
Efter Edwars Cullens (Rob Pattison) tre första scener så var jag väl i pricip hooked.. Faaaan då..... Det är inte utseendet (såklart!) utan hans sätt att vara. Han är så beskyddande och så in i bomben kärleksfull. Only got eyes for one girl.
Jag drog andra filmen kvällen innan provet (Samma anledning än en gång. Jag vet, jag borde bättra mig..)och trots att den inte alls var lika bra så var jag om möjligt mer fast. Tror att nästa tatuering kan bli "Edward" om ingen stoppar mig.
Är det såhär mitt liv kommer att se u från och med nu. Jag kommer för evigt att vara betuttad i filmkaraktärer och låtsaspersoner. Too good to be true...
SORGLIGT!
Jag hyrde Twilight filmerna...
Är ju verklige inte något fan av vare sig vampyrer, science fiction eller robert pattison. As a matter of fact ser jag inte alls vad alla verkar se i honom. Snygg??? Tack men jag avstår.
Jag drog första filmen en kväll som substitut för att plugga. (Himla bra grej det där. Man intalar sig at man verkligen måste se filmen och då får pluggandet stå tillbaka, helt sonika.)
Efter Edwars Cullens (Rob Pattison) tre första scener så var jag väl i pricip hooked.. Faaaan då..... Det är inte utseendet (såklart!) utan hans sätt att vara. Han är så beskyddande och så in i bomben kärleksfull. Only got eyes for one girl.
Jag drog andra filmen kvällen innan provet (Samma anledning än en gång. Jag vet, jag borde bättra mig..)och trots att den inte alls var lika bra så var jag om möjligt mer fast. Tror att nästa tatuering kan bli "Edward" om ingen stoppar mig.
Är det såhär mitt liv kommer att se u från och med nu. Jag kommer för evigt att vara betuttad i filmkaraktärer och låtsaspersoner. Too good to be true...
SORGLIGT!
torsdag 2 september 2010
Komvux strikes again!
Kemi B labb i morse. Alldeles för tidigt för komplicerade uträkningar i samband med hanterande av frätande syror. Hade ju hoppat om det inte va obligatoriskt, utan tvekan!
Glider in. Klassrummet är ytterst glesbefolkat. Ytterst. (Här på komvux kan man tydligen hoppa trots obligatoriskt moment. Soft!) Ser lite nya ansikten men reflekterar inte nämnvärt över det. I ärlighetens namn har jag inte brytt mig om att hälsa, lägga på minnet eller ens spana in. (Inte ett span så långt ögat når iofs...)Jag skulle ju ändå labba me Sofie, min enda vän om dagarna och hon vad minsann där.
När vi tröttmössor som bäst sitter och fundera ut vad Kajjan nyss sagt att vi skulle göra med den där farliga vätskan i den bruna glasflaskan så glider det fram en brud.
-Hej! Jo vi är ju udda antal så jag tänkte att jag kunde labba med er!
-Eh hej hej! Jo men absolut det går väl bra.
Oerhört hurtig brud som styrde och ställde som aldrig förr. Hon läste tydligen på distans. Antar att hon va van att göra på sitt sätt. Sofie o jag var väl iofs bara tacksamma för att nån hade koll på läget. Vi körde på.
Bruden såg ut som hon bodde på landet, ett par åt yngre än oss, no make up, råttfärgad frippa, nån ljusblp munktröja som hade seen better days. Nu ska ni inte tro att jag är sån! Jag dömer inte nån. Men ni fattar va vad det var för en typ. En typisk "Kristin, Theres, Elin, Marie, Jenny, Pernilla, Marianne, Anna, Vera, Lisa, Stina. Ja men ett vanligt namn helt enkelt! Därav lite av en chock då jag kommer på att jag ej vet vad hon heter och följande konversation utspelar sig.
-Jag heter Malin förresten!
-Jaa okej ja jag heter rr mummel mummel.
Jag trodde mig ha hört nåt men det passade ju verkligen inte in så jag frågade för att va säker en gång till. (kan ju bli så pinsamt om man gastar nåt helt gaalet)
-Vad sa du att du hette sa du?
-River, jag heter River.
???????????????????????
Ooooookej. River. Glasklart!
Mina funderingar;
1: Hon bryter ju inte så hon kan ju inte vara uppvuxen i England/Usa.
2: Va in dum Mallan hon kan ju ha Amärikän päärents! SÅ är det nog!
3: Är inte River ett killnamn?
4: Är River ens ett namn?
Jag funderar ett tag men kan ju inte hålla mig.
-Hur kommer det sig att du heter River? Det är ju asballt!
Nu kommer nästa ahaaa upplevelse.
-Jag bytte till det när jag va 12-13 sådär. Jag tyckte det var fint och mina föräldrar tyckte att jag skulle få heta vad jag ville.
??????????????????
Oooookej.
Mina funderingar;
1: Vad har man för tankar som 13åring som gör att man vill heta flod? Flod?!
2: Vad har man för stenade päron som 13åring när man får ett okej på ett namnbyte till just flod?
3: Nä men skärp dig Mallan. DOm levde såkert ett väldigt fritt och hippieaktigt liv. Skulle inte du velat att dina päron sa ja när du ville heta Barbie, Buffy och Celeste?.... Hmmmmm...
Jag funderar ytterligare en stund men kan än en gång inte hålla mig.
-Får man möjligtvis fråga lite nyfiket hur det kommer sig att du bytte namn?
-Nä det får man inte.
Oooookej!
Att gå på Komvux är som att leva i en gåta, Im telling you!!!
Glider in. Klassrummet är ytterst glesbefolkat. Ytterst. (Här på komvux kan man tydligen hoppa trots obligatoriskt moment. Soft!) Ser lite nya ansikten men reflekterar inte nämnvärt över det. I ärlighetens namn har jag inte brytt mig om att hälsa, lägga på minnet eller ens spana in. (Inte ett span så långt ögat når iofs...)Jag skulle ju ändå labba me Sofie, min enda vän om dagarna och hon vad minsann där.
När vi tröttmössor som bäst sitter och fundera ut vad Kajjan nyss sagt att vi skulle göra med den där farliga vätskan i den bruna glasflaskan så glider det fram en brud.
-Hej! Jo vi är ju udda antal så jag tänkte att jag kunde labba med er!
-Eh hej hej! Jo men absolut det går väl bra.
Oerhört hurtig brud som styrde och ställde som aldrig förr. Hon läste tydligen på distans. Antar att hon va van att göra på sitt sätt. Sofie o jag var väl iofs bara tacksamma för att nån hade koll på läget. Vi körde på.
Bruden såg ut som hon bodde på landet, ett par åt yngre än oss, no make up, råttfärgad frippa, nån ljusblp munktröja som hade seen better days. Nu ska ni inte tro att jag är sån! Jag dömer inte nån. Men ni fattar va vad det var för en typ. En typisk "Kristin, Theres, Elin, Marie, Jenny, Pernilla, Marianne, Anna, Vera, Lisa, Stina. Ja men ett vanligt namn helt enkelt! Därav lite av en chock då jag kommer på att jag ej vet vad hon heter och följande konversation utspelar sig.
-Jag heter Malin förresten!
-Jaa okej ja jag heter rr mummel mummel.
Jag trodde mig ha hört nåt men det passade ju verkligen inte in så jag frågade för att va säker en gång till. (kan ju bli så pinsamt om man gastar nåt helt gaalet)
-Vad sa du att du hette sa du?
-River, jag heter River.
???????????????????????
Ooooookej. River. Glasklart!
Mina funderingar;
1: Hon bryter ju inte så hon kan ju inte vara uppvuxen i England/Usa.
2: Va in dum Mallan hon kan ju ha Amärikän päärents! SÅ är det nog!
3: Är inte River ett killnamn?
4: Är River ens ett namn?
Jag funderar ett tag men kan ju inte hålla mig.
-Hur kommer det sig att du heter River? Det är ju asballt!
Nu kommer nästa ahaaa upplevelse.
-Jag bytte till det när jag va 12-13 sådär. Jag tyckte det var fint och mina föräldrar tyckte att jag skulle få heta vad jag ville.
??????????????????
Oooookej.
Mina funderingar;
1: Vad har man för tankar som 13åring som gör att man vill heta flod? Flod?!
2: Vad har man för stenade päron som 13åring när man får ett okej på ett namnbyte till just flod?
3: Nä men skärp dig Mallan. DOm levde såkert ett väldigt fritt och hippieaktigt liv. Skulle inte du velat att dina päron sa ja när du ville heta Barbie, Buffy och Celeste?.... Hmmmmm...
Jag funderar ytterligare en stund men kan än en gång inte hålla mig.
-Får man möjligtvis fråga lite nyfiket hur det kommer sig att du bytte namn?
-Nä det får man inte.
Oooookej!
Att gå på Komvux är som att leva i en gåta, Im telling you!!!
onsdag 1 september 2010
Geniet har slagit till!
Jag trooor att jag nu lyckats aktivera kommenterafunktionen.. troooor. Men så är jag även den bruden som har färgat, färgat om, avfärgat, färgat och till sist nu färgat igen inom den senaste veckan... Jo tack håret mår finfint! Lystern hälsade att den är tillbaka någon gång 2014. Den som väntar på nå gott! ;)
Puss från Mallan aka The once again RedHead
Puss från Mallan aka The once again RedHead
Ehh, du hette vad sa du?
Det är komvux. Såklart! Det händer ju bara på komvux att det är upprop och någon svarar "Här!" när dom två lite snitsigt sammankopplade orden supa och porn ropas ut.
Supaporn!
Här!
Jag har hört det i typ veckor nu och jag måste ändå kämpa för att hålla mig för skratt. Stackars liten. Ibland är det inte lätt att komma till annat land där ens namn har något av en annan innebörd...
Det ni! Nu önskar ni allt att ni oxå fick gå med i komvux klubben, men se den gubben gick inte! ;)
pusspusspuss
Supaporn!
Här!
Jag har hört det i typ veckor nu och jag måste ändå kämpa för att hålla mig för skratt. Stackars liten. Ibland är det inte lätt att komma till annat land där ens namn har något av en annan innebörd...
Det ni! Nu önskar ni allt att ni oxå fick gå med i komvux klubben, men se den gubben gick inte! ;)
pusspusspuss
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)